Danmark, Christian IV (1588-1748) - 2 Speciedaler 1624 - Kungen som satsade allt på att krossa Sverige
Kvalitet 1+, Hede 56A, 57.1g. Det här erbjudna myntet är det första årtalet i en serie av speciedalrar som präglades med Norskt silver från den stora silverfyndigheten i Sandsvær
Christian IV (regerade 1588–1648) är den monark som suttit längst på Danmark-Norges tron, och hela hans långa regeringstid överskuggades av en enda, ödesdiger ambition: att besegra arvfienden Sverige och återupprätta dansk-norsk dominans i Norden. Hans styre blev en berättelse om storslagna planer, enorma rikedomar från Norge och bittra, förödmjukande nederlag.
Redan tidigt visade Christian IV sin militära styrka. I Kalmarkriget (1611–1613) tvingade han Sverige till en förnedrande fred och en enorm krigsskadeersättning på en miljon riksdaler. Segern stärkte hans självförtroende och gav honom de resurser som behövdes för nästa steg i hans plan. Hans blickar vändes mot Norge, som skulle bli motorn i hans anti-svenska krigsmaskin.
År 1623 inträffade det som Christian IV måste ha sett som en gåva från Gud: man fann enorma silverfyndigheter i Sandsvær i Norge. Året därpå grundade han bergstaden Kongsberg. Plötsligt hade kungen en närmast outsinlig källa till rikedom för att finansiera sina arméer och sin flotta. Det första silvret skickades direkt till Köpenhamn för att präglas till mynt. I sin dagbok den 31 mars 1624 skrev kungen stolt om resultatet: "Annammit af [Myntmester] Nicolas Schwabe, 140 Rdlr. in Specie, som han gjorde af det norske Sølv... hvilket jeg forærede mine Børn altsammen, saa at enhver fik noget deraf."
Dessa första mynt, präglade 1624 av det norska silvret, var danska speciedalrar i valörerna 3-, 2- och 1-daler. På baksidan, med Danmarks riksvapen omgivet av vapensköldar för rikets olika territorier, fanns den talande inskriptionen: BENEDICTIO DOMINI DIVITES FACIT – "Det är Herrens välsignelse som gör rik". Symboliken var glasklar. Christian IV såg det norska silvret som ett tecken på Guds stöd för hans sak. Denna gudomliga välsignelse skulle användas för att bygga upp en militärmakt stark nog att en gång för alla krossa Sverige. Mynten var inte bara gåvor till hans barn; de var ett löfte om framtida segrar.
Men historien tog en annan vändning. Medan Christian IV försvagade sig genom ett katastrofalt deltagande i Trettioåriga kriget, växte sig Sverige allt starkare. Den slutgiltiga konfrontationen kom med Torstenssons krig (1643–1645). Den svenska armén genomförde en chockartad och blixtsnabb invasion av Danmark. Christian IV, nu en åldrande man, kämpade förtvivlat och lät prägla desperata propagandamynt, men det hjälpte inte.
Kriget slutade i ett totalt nederlag. Vid freden i Brömsebro 1645 tvingades Danmark-Norge att avträda Jämtland, Härjedalen, Gotland och Ösel till Sverige. Christian IV:s livslånga kamp hade slutat i en katastrof. Hans dröm om att besegra Sverige hade krossats, och maktskiftet i Norden var ett faktum. Det norska silvret hade finansierat hans krig, men inte ens "Herrens välsignelse" kunde rädda honom från nederlaget.