Frankrike - Medicinska Sällskapet i Lyon, (1832-41). Paris - Hippokrates från Kos - Läkekonstens fader

Frankrike - Medicinska Sällskapet i Lyon, (1832-41). Paris
En underbar silvermedalj, med historiskt och mytologiska motiv. Kvalitet 1+/01, 12.34g, 30mm

Åtsida
Hippokrates huvud åt höger. Vid sidan: "MEDICINAE PHILOSOPHIAM". Under halsen med gammalgrekiska bokstäver: "IPPOCRATE".


Frånsida
Orm slingrande runt en palm. Vid sidan: "STUDIO ET. ARTE". I avskärningen (exergue): "SOC. MED. LUGD. INST. 1789". Ormen representerar visdom och kunskap och palmträdet odödlighet (evigt liv) och Fruktbarhet och livskraft.

Mer om Hippokrates
Hippokrates från Kos (ca 460 f.Kr. – ca 370 f.Kr.) var en grekisk läkare under antiken, och han anses vara en av de mest framstående personerna i medicinens historia. Han kallas ofta "läkekonstens fader" på grund av sina betydande och varaktiga bidrag till medicinen som vetenskap.

Här är de viktigaste punkterna om Hippokrates:
- Rationalisering av medicinen: Hippokrates och hans efterföljare (hippokratikerna) är kända för att ha skilt medicinen från religion och vidskepelse. De ansåg att sjukdomar hade naturliga orsaker, inte gudomliga straff eller övernaturliga krafter. De betonade vikten av observation, undersökning och logiskt resonemang.
- Hippokratiska eden: Även om det är omtvistat huruvida Hippokrates själv skrev eden, är den hippokratiska eden en etisk kod för läkare som tillskrivs honom eller hans skola. Den innehåller principer som läkaretik, tystnadsplikt och att inte skada patienten ("Primum non nocere" – "Först, gör ingen skada"). En moderniserad version av eden används fortfarande vid många medicinska skolor idag.
- Corpus Hippocraticum: En samling av omkring 60 medicinska skrifter från antiken, skrivna på jonisk grekiska, tillskrivs Hippokrates och hans skola. Dessa skrifter täcker ett brett spektrum av ämnen, inklusive anatomi, fysiologi, patologi, diagnostik, behandling, kirurgi, gynekologi och etik. Det är dock osäkert hur många av dessa skrifter som faktiskt skrevs av Hippokrates själv; de representerar sannolikt samlad kunskap från den hippokratiska skolan.
- Humoralpatologin: Hippokratikerna utvecklade teorin om humoralpatologi, som dominerade västerländsk medicin i över 2000 år. Denna teori hävdade att kroppen innehöll fyra kroppsvätskor (humörer): blod, slem, gul galla och svart galla. Hälsa ansågs bero på balansen mellan dessa vätskor, och sjukdom orsakades av en obalans (dyskrasia). Behandling syftade till att återställa balansen, t.ex. genom åderlåtning, laxermedel, kräkmedel och diet.
- Observation och diagnos: Hippokrates och hans efterföljare lade stor vikt vid noggrann observation av patientens symptom, inklusive puls, andning, urin, avföring och allmäntillstånd. De utvecklade metoder för prognos (att förutsäga sjukdomsförloppet) och diagnos (att identifiera sjukdomen).
- Klinisk Medicin: betonade vikten av patientens miljö.

Trots att många av de specifika medicinska teorierna från Hippokrates tid nu är föråldrade, är hans betoning på observation, rationellt tänkande, etik och patientens välbefinnande fortfarande grundläggande för modern medicin. Hans arv lever vidare genom den hippokratiska eden och hans grundläggande bidrag till medicinen som vetenskap.