Frans Ludvig Schauman (1810–1877) - Mellan altaret och lantdagen och kampen för ett modernt Finland

Frans Ludvig Schauman (1810–1877) - Biskop i Borgå
En underbar bronsmedalj i hög relief med biskopens framvända bild. 83g, 55mm, kvalitet 01

På åtsidan ett bystporträtt av Frans Ludvig Schauman med rundglasögon och prästkrage. Omskriften lyder “FRANS LUDVIG SCHAUMAN · EPISCOPUS 1865–1877”, vilket anger hans ämbete som biskop och tjänsteår. Till vänster står årtalet med romerska siffror, MCMLIX (1959), och till höger finns gravörens signatur “TS”. 

Frånsidan återger Borgå domkapitlets hus i relief, krönt av en biskopsmitra och ett vapenfält. Under bilden står “DOMUS CAPITULI · BORGOENSIS · 1759–1959”, vilket markerar 200-årsminnet av Borgå domkapitlets hus. Medaljen hedrar således biskop Schauman och jubileet för domkapitlets byggnad i Borgå.

Frans Ludvig Schauman (24 september 1810, Maaria – 28 juni 1877, Borgå) förenade lärdom, kyrkligt ledarskap och politiskt mod. Han tillhörde adliga släkten Schauman, var sonsons son till Henrik Johan Schauman, bror till Berndt Otto och August Schauman och far till Fridolf Schauman. Studievägen var snabb och målmedveten. Han blev student 1827, kandiderade i filosofi 1831 och tog magistergraden 1832. Därefter följde teologin: teol. kandidat 1834, teol. licentiat 1836 och adjunkt i teologi 1838. År 1840 promoverades han till teologie doktor på avhandlingen De constitutione regiminis ecclesiastici, singulari Fennice ratione habita (“Om kyrkoförfattningens uppbyggnad med särskild hänsyn till finska förhållanden”). Från 1847 till 1865 var han professor i praktisk teologi och 1853–1865 dekanus för den teologiska fakulteten.

Schauman skrev förutom mindre uppsatser den inflytelserika Handbok i kyrkorätten i Finland (bd I, 1853) och redigerade Tidskrift för den finska kyrkan (1858–1859). Hans sakkunskap togs tidigt i anspråk i offentliga utredningar: kyrkolagskommittén (1852), kommittén för omorganisation av läroverken (1855), arbetet med landsbygdens kommunalförvaltning (1859) samt granskningen av förslaget till folkskolesystem (1861–1862). Vid universitetets högtid den 20 september 1856, med anledning av Alexander II:s kröning, höll Schauman ett uppmärksammat tal som gav röst åt tidens förhoppningar om reformer – inte minst kravet på att sammankalla en lantdag. Talet gjorde honom till en central gestalt i strävan att återställa ett konstitutionellt statsskick i Finland.

År 1862 invaldes han i den så kallade januarikommittén och var 1863–1864 prästeståndets representant vid lantdagen. När han 1865 utnämndes till biskop i Borgå blev han en självklar ledamot även vid lantdagen 1867 och 1872. Med både vältalighet och djup sakkunskap i konstitutionell rätt och kyrkorätt utövade han stort inflytande. Han höll fast vid kyrkans lära men försvarade samvetsfrihet och religionsfrihet och verkade för en modern kyrkolag samt för att skolan skulle skiljas från kyrkan.

Som ledamot av kyrkolagskommittén utarbetade han Förslag till kyrkolag för storfurstendömet Finland (1863). Förslaget blev grund för Kyrkolagen 1869, även om inte alla hans liberala idéer genomfördes. Han publicerade dessutom artiklar i statsvetenskapliga och politiska ämnen; flera tal och uppsatser samlades i Tal och uppsatser i konstitutionella frågor i Finland (1876). Som biskop arbetade Schauman målmedvetet för nit och pliktkänsla inom prästerskapet. Han fortsatte samtidigt sin teologiska produktion, bland annat i Sanningsvittnet. Teologisk och kyrklig månadsskrift (1869–1873) och i ett ofullbordat arbete om praktisk teologi (1874–1877). Han avled i Borgå 1877.