Harald Sæverud gjuten medalj av Hans Jacob Meyer 1952 - Extremt sällsynt - Möjligen ett av få kända i privat ägo - En musikalisk motståndssymbol

Harald Sæverud gjuten medalj av Hans Jacob Meyer 1952 - Extremt sällsynt - Möjligen ett av få kända i privat ägo - RRR
Brons, 389g, 80mm, kvalitet 1+/01. Det exakta antalet framställda exemplar av Sæverud-medaljen är inte dokumenterat, men eftersom Meyer vanligtvis lät gjuta medaljerna i små gjutserier, är det sannolikt att även denna tillverkades i mycket begränsat antal.

Åtsida
Sæveruds vänstervända byst. I omskriften: "HARALD SÆVERUD H.I.M. FECIT" 

Frånsida
Två stiliserade spelman med fioler (som en referens till Sæveruds folkmusikinspirerade verk). I bakgrunden tre betande kor.

I hjärtat av Bergens kulturliv möttes två av Norges mest framstående 1900-talsgestalter: kompositören Harald Sæverud och skulptören Hans Jacob Meyer. Deras vägar korsades 1952 genom en medalj – ett sällsynt konstverk som fångar både Sæveruds karaktärsfulla personlighet och Meyers mästerliga konstnärskap.

Harald Sæverud (1897–1992) är en av Norges mest särpräglade kompositörer. Född och verksam i Bergen skapade han en djupt personlig musikstil som blandar modernism och neoklassicism med inspiration från norsk natur och folklynne. Hans musik präglas av kraftfull rytmik, ibland råa klanger och en innerlig lyrik – en kombination han själv kallade "sina egna folkmelodier". Under den tyska ockupationen av Norge blev Sæveruds verk, som Kjempeviseslåtten och hans krigssymfonier, symboler för motstånd. Känd för sin kompromisslösa karaktär, blev han en central figur i norsk musikhistoria. Hans Jacob Meyer (1907–1993) föddes även han i Bergen, i en familj med starka band till sjöfartsnäringen.

Förutom skulpturer arbetade Meyer också med medaljkonst och anses vara en av Norges ledande medaljgravörer under efterkrigstiden. Hans första medalj, över Einar Lexow, skapades omkring 1947, och under flera år producerade han ungefär en medalj årligen, ofta på privata beställningar. Alla hans medaljer var gjutna, och han ägnade stor uppmärksamhet åt färg och patinering. Bland hans mest framstående medaljer finns de över Aud Aamot (1951), Harald Sæverud (1952) och Astrid Noack (1957). Dessa verk kännetecknas av en enkel och stram utformning, där porträttet ofta fyller nästan hela åtsidan och inramas av en kraftig dubbel kant. Utformningen av dessa medaljer visar influenser från senantikk konst och speglar Meyers intresse för klassiska ideal.