Krigsmynt 1645 utgivna med anledning av det Torstenssonska kriget - 2 Mark 1645 - Praktexemplar för typen

Danmark/Norge. Christian IV (1588-1648). GLÜCKSTADT. - Praktexemplar för typen
2 mark 1645. Hede 179. Sieg 177.1. 9,87 g. Plantsfel i randen. Kvalitet 1+/01. Under de senaste ca 25 åren är det här utbjudna exemplaret det bästa som noterats i Coin Archives Pro. Det är en mynttyp, som inte på något sätt är ovanlig, däremot myckket sällsynt i kvalitet 1+ och bättre. En klart underskattad mynttyp med stort historiskt värde.

Krig, guld och gudomliga domar – berättelsen om hebreermynten
Det är vinter i slutet av år 1643. Krutröken har knappt lagt sig förrän ett nytt krig bryter ut mellan Danmark–Norge och Sverige. Torstenssonkriget är ett faktum, och kung Christian IV kastas in i ännu en dyrbar konflikt. Med svenska trupper på marsch behövs pengar – snabbt och i stora mängder. Legosoldater kräver sin lön, befästningar ska förstärkas, flottan förses och riket försvaras. Statens kassa är skral, men kungen tvekar inte: han pantsätter sin egen krona i Hamburg och beordrar att silverserviserna på Frederiksborgs slott ska smältas ner. Kriget äter sig in i kungens privata ekonomi.

Det är i denna desperata tid som hebreermynten föds.
Namnet må låta mystiskt – men det syftar på myntens ovanliga inskrift: en blandning av hebreiska och latin. På baksidan står orden "JEHOVA IUSTUS IUDEX" – Gud är en rättvis domare, hämtat från Psaltaren 7:12. Ett budskap som speglar både tro och krigets rättfärdigande.

Präglingen av dessa mynt påbörjas våren 1644 i Köpenhamn, där en första 20-skilling slås som prov. Snart följer 2-mark, 1-mark och 4-skilling i snabb takt. Produktionen sker inte bara i huvudstaden, utan även i Christiania (dagens Oslo) och i Glückstadt. Alla tre städer kastas in i det nationella myntprojektet, med olika valörer och ansvariga myntmästare. I Glückstadt, till exempel, är det Jacob Schwieger som övervakar den enda kända präglingen där – en 2-mark från 1645.

Men det är inte bara myntens budskap som väcker uppmärksamhet – utan deras kvalitet. För bakom den högtidliga texten döljer sig en brutal sanning: silverhalten i hebreermynten är så låg att deras värde snart ifrågasätts, både hemma och utomlands. Vinsterna för kronan är dock enorma. Christian IV tjänar 22 % på 2-marken och hela 50 % på 4-skillingen – men han vet att det inte tål offentlig granskning. Därför beordrar han tystnad: ingen får veta hur lite äkta silver som faktiskt ingår.

Produktionen pågår fram till 11 mars 1646, då de undermåliga krigsmynten till slut stoppas. Men deras öde är inte över. När Christian IV dör den 21 februari 1648, går riksrådet in och ingriper. Hebreermynten måste devalveras – 2-marken får nu ett officiellt värde på 28 skilling, och 1-marken halveras till 14. I Hamburg har man redan agerat: redan 1644 hade man sänkt värdet på danska mynt med 25 %, och 1645 förbjöds hebreermynten helt.

Trots det försvann de inte ur omlopp. Tvärtom – de fortsatte cirkulera i Danmark långt in på 1600-talet, och så sent som 1813 nämns de fortfarande i Riksbankens kungörelse om penningvärde. Ett tydligt tecken på hur ett nödmynthistoriskt experiment kunde få långtgående konsekvenser – både ekonomiskt, politiskt och kulturellt.