Nederländerna. Maria Stuarts giftermål med Vilhelm II av Nassau-Diez-Oranien, ståthållare över Nederländerna 1641

Nederländerna. Maria Stuarts giftermål med Vilhelm II av Nassau-Diez-Oranien, ståthållare över Nederländerna 1641
Galvano i bly, 84.69g, 62 mm, 84,59 g, kvalitet 01

Åtsida
Brudparet, Maria Stuart och Vilhelm II, räcker varandra handen. Ovanför dem svävar en duva i strålar, symbol för den Helige Ande, samt två putti (änglabarn) med kransar i händerna bland moln. I bakgrunden syns ryttare, en vagn, samt ett palats och en borg på en höjd, I avskärningen: "LONDINI DESPONSATI WILHELM ET MARIA ANNO MDCXLI” ("Vilhelm och Maria trolovade i London år 1641")

Frånsida
Pallas Athena, vishetens gudinna, trampar ner krigsgudinnan Bellona under sina fötter. Freden blomstrar, och den milda Ceres, jordbrukets gudinna, ger med sin heliga vinge skördens frukter. Vilhelm överräcker en olivkvist till Maria. Vid hans fötter ligger Bellona besegrad. I bakgrunden ses vapen, segergudinnan Viktoria, överflödets gudinna Abundantia samt Hollands genius (en skyddsgudomlighet). I avskärningen:  “NOVI IMPERII AUSPICIO BONO”  ("Under goda förebud för ett nytt välde")

Vilhelm II av Oranien föddes den 27 maj 1626 i Haag som son till ståthållaren Fredrik Henrik av Oranien och en medlem av den inflytelserika huset Nassau. Hans farfar, Vilhelm I av Oranien (”Vilhelm den tyste”), hade efterträtts av sin son Moritz av Nassau som ståthållare och militär befälhavare. När Moritz avled tog hans bror Fredrik Henrik över uppgiften, och vid dennes död 1647 gick ämbetet vidare till Vilhelm II.

Oraniens hus styrde tillsammans med generalstaterna – en församling av representanter från de sju nederländska provinserna – men makten låg i praktiken ofta hos den dominerande och ekonomiskt starka provinsen Holland.

Den 2 maj 1641, vid femton års ålder, ingick Vilhelm ett prestigefyllt äktenskap med Mary Henrietta Stuart, äldsta dotter till kung Karl I av England och drottning Henrietta Maria. Vigseln ägde rum i Chapel Royal vid Whitehall Palace i London, och föreningen stärkte banden mellan huset Oranien och den engelska kungafamiljen.

När det westfaliska freden slöts 1648 och Nederländernas självständighet från Spanien erkändes i fördraget i Münster, motsatte sig Vilhelm godkännandet. Han betraktade freden som ett hinder för sina egna politiska ambitioner och inledde i hemlighet förhandlingar med Frankrike i hopp om att stärka sin egen ställning och skapa en mer centraliserad maktstruktur i republiken. Samtidigt stödde han sin svåger Karl II:s anspråk på att återta Englands tron efter den engelska revolutionen.

Vilhelm hamnade 1650 i en skarp konflikt med provinsen Holland och stadens mäktiga patricierfamiljer, särskilt Andries Bicker och Cornelis de Graeff i Amsterdam. Tvisten gällde generalstaternas planerade nedskärningar av armén efter freden – ett förslag som hotade Vilhelms militära inflytande. I ett försök att hävda sin auktoritet lät han fängsla flera ledamöter av provinsförsamlingen i fästningen Loevestein. Han beordrade även sin kusin Willem Frederik av Nassau-Dietz att marschera mot Amsterdam med en styrka på 10 000 soldater. Planen misslyckades dock, då fälttåget stoppades av ogynnsamt väder.

Vilhelm II:s tid vid makten blev kort. Den 6 november 1650 avled han i Haag i smittkoppor, endast 24 år gammal. Vid hans död utnämndes ingen ny ståthållare i provinsen Holland eller i fyra av de övriga provinserna – en situation som kom att bestå i mer än tjugo år och markerade början på det så kallade "Ståthållarlösa tidsepoken".