rYSSLAND, Peter den store (1682–1725) av Christian Wermuth för den ryska segern vid Poltava 1709 - Extremt sällsynt RRR -Drakens bett: Poltava och den svenska stormaktens undergång
Peter den store (1682–1725) av Christian Wermuth för den ryska segern vid Poltava 1709
Silver, 5.32g, 20mm. Kvalitet 1+. Extremt sällsynt RRR. Utöver det här utbjudna exemplaret har jag endast noterat ett ytterligare exemplar vilket såldes av Gorny & Mosch Giessener Münzhandlung 2004: Auction 131:4225 i motsvarande kvalitet och klubbades då för 500 Euro. Referens: Iversen XXIV,6. Graverad av Christian Wermuth.
Åtsida
Högervänd bröstbild av Peter den store framställd med antika förtecken. Tsaren bär en praktfull rustning halvt dold under en tung mantel, och det lockiga håret förlänar honom en närmast romersk kejsarvärdighet. Omskriften lyder: "PETR9. ALEXEW. D.G.RVSS.M.ZCAAR", vilket utläses Petrus Alexewitz Dei Gratia Russorum Magnus Zcaar och kan översättas till "Peter Alexejevitj, av Guds nåde ryssarnas store tsar".
En mytologisk drake stående vänd åt höger med vitt uppspända vingar och en ringlande stjärt, vars huvud böjer sig ned över ett värnlöst byte. Bytet, som vilar i ett bo av kvistar, framställs i form av ett lamm eller möjligen en gris. Motivet är en brutal och triumfatorisk allegori där draken representerar den ryska krigsmakten som skoningslöst krossar och förtär den svenska armén (bytet) i sitt eget läger. Omskriften förstärker symboliken: "COLLECTAS DISCERPIT", vilket översätts till "Han sliter sönder de församlade [styrkorna]". I avskärningen (exerguen) står på tre rader: "DEL.SVEC.EXERC. AD PVLTAW 17. IVN. 1709.", vilket utläses Deleta Suecorum Exercitus ad Pultaw 17 Junii 1709 och betyder "Den svenska arméns förintelse vid Poltava den 17 juni 1709". (Notera att datumet 17 juni följer den julianska kalendern som Ryssland använde; enligt den svenska kalendern stod slaget den 28 juni och enligt den gregorianska den 8 juli).
Drakens bett: Poltava och den svenska stormaktens undergång
Få militära sammandrabbningar har ritat om den europeiska kartan lika drastiskt som slaget vid Poltava sommaren 1709. Christian Wermuths lilla men expressiva silvermedalj fångar detta tektoniska skifte med en närmast skoningslös allegori. När draken sliter sönder sitt byte illustreras inte bara ett förlorat fältslag, utan det definitiva slutet på Sveriges epok som europeisk stormakt och födelsen av det ryska kejsardömet.
Marschen mot katastrofen
Efter de inledande och förkrossande segrarna vid Narva och i Polen tycktes Karl XII och den karolinska armén oövervinnerliga. Men när den svenska huvudarmén hösten 1707 påbörjade sin marsch österut mot Moskva, mötte de en ny verklighet. Tsar Peter I hade utnyttjat åren till att modernisera sina trupper och valde nu att undvika direkta konfrontationer. Genom den brända jordens taktik och ständiga överraskningsanfall svaltes den svenska offensiven av de enorma ryska avstånden. Den exceptionellt hårda vargavintern 1708–1709 – den kallaste i Europa på över 500 år – decimerade de svenska leden skoningslöst. När armén slutligen belägrade fästningen Poltava vid floden Vorskla, i väntan på att tvinga ryssarna till ett avgörande slag, var trupperna hungriga, utmattade och i desperat behov av underhåll.
Förintelsen vid redutterna
Drabbningen inleddes i gryningen och präglades omedelbart av motgångar för svenskarna. Karl XII hade skadats svårt i foten dagar innan och tvingades överlåta befälet till fältmarskalk Rehnskiöld. Bristerna i ledning och kommunikation blev förödande. Medan delar av den svenska armén passerade det ryska skanssystemet (redutterna), blev generalmajor Roos och en tredjedel av infanteriet isolerade och nermald. När huvudarméerna slutligen drabbade samman på slagfältet möttes 4 000 svenska infanterister av 22 000 ryska soldater uppbackade av ett förkrossande artilleri. Den svenska linjen brast, kavalleriet hann inte formera sig, och armén blev omringad. Drakens bett, som medaljen så åskådligt visar, var ett faktum; trupperna slets fullkomligt sönder.
Slaget blev en oöverträffad militär katastrof. Medan Karl XII och hetmanen Ivan Mazepa lyckades fly söderut över Dnjepr med en liten eskort mot det Osmanska riket, tvingades resten av armén kapitulera vid Perevolotjna några dagar senare. Tsar Peter I firade sin seger med en storslagen bankett på slagfältet, där han storsint men triumferande skålade för de tillfångatagna svenska generalerna som sina "lärare i krigskonst". Därefter skickades tusentals svenskar ut på den långa, mörka marschen mot fångenskapen i Sibirien.
Wermuths extremt sällsynta medalj från 1709 är befriad från all diplomatisk finess – den är segrarens ohämmade hån över den slagne. Bilden av det försvarslösa djuret i sitt näste speglar hur den fruktade karolinska armén krossades långt hemifrån, i ett främmande landskap de inte kunde bemästra. För samlaren och historikern utgör medaljen ett konkret bevis på det maktvakuum som uppstod och snabbt fylldes av Ryssland. Den är ett i silver slaget sorgebrev över den dag då den svenska stormaktsdrömmen slutgiltigt förblödde på den ukrainska stäppen.
Silver, 5.32g, 20mm. Kvalitet 1+. Extremt sällsynt RRR. Utöver det här utbjudna exemplaret har jag endast noterat ett ytterligare exemplar vilket såldes av Gorny & Mosch Giessener Münzhandlung 2004: Auction 131:4225 i motsvarande kvalitet och klubbades då för 500 Euro. Referens: Iversen XXIV,6. Graverad av Christian Wermuth.
Åtsida
Högervänd bröstbild av Peter den store framställd med antika förtecken. Tsaren bär en praktfull rustning halvt dold under en tung mantel, och det lockiga håret förlänar honom en närmast romersk kejsarvärdighet. Omskriften lyder: "PETR9. ALEXEW. D.G.RVSS.M.ZCAAR", vilket utläses Petrus Alexewitz Dei Gratia Russorum Magnus Zcaar och kan översättas till "Peter Alexejevitj, av Guds nåde ryssarnas store tsar".
En mytologisk drake stående vänd åt höger med vitt uppspända vingar och en ringlande stjärt, vars huvud böjer sig ned över ett värnlöst byte. Bytet, som vilar i ett bo av kvistar, framställs i form av ett lamm eller möjligen en gris. Motivet är en brutal och triumfatorisk allegori där draken representerar den ryska krigsmakten som skoningslöst krossar och förtär den svenska armén (bytet) i sitt eget läger. Omskriften förstärker symboliken: "COLLECTAS DISCERPIT", vilket översätts till "Han sliter sönder de församlade [styrkorna]". I avskärningen (exerguen) står på tre rader: "DEL.SVEC.EXERC. AD PVLTAW 17. IVN. 1709.", vilket utläses Deleta Suecorum Exercitus ad Pultaw 17 Junii 1709 och betyder "Den svenska arméns förintelse vid Poltava den 17 juni 1709". (Notera att datumet 17 juni följer den julianska kalendern som Ryssland använde; enligt den svenska kalendern stod slaget den 28 juni och enligt den gregorianska den 8 juli).
Drakens bett: Poltava och den svenska stormaktens undergång
Få militära sammandrabbningar har ritat om den europeiska kartan lika drastiskt som slaget vid Poltava sommaren 1709. Christian Wermuths lilla men expressiva silvermedalj fångar detta tektoniska skifte med en närmast skoningslös allegori. När draken sliter sönder sitt byte illustreras inte bara ett förlorat fältslag, utan det definitiva slutet på Sveriges epok som europeisk stormakt och födelsen av det ryska kejsardömet.
Marschen mot katastrofen
Efter de inledande och förkrossande segrarna vid Narva och i Polen tycktes Karl XII och den karolinska armén oövervinnerliga. Men när den svenska huvudarmén hösten 1707 påbörjade sin marsch österut mot Moskva, mötte de en ny verklighet. Tsar Peter I hade utnyttjat åren till att modernisera sina trupper och valde nu att undvika direkta konfrontationer. Genom den brända jordens taktik och ständiga överraskningsanfall svaltes den svenska offensiven av de enorma ryska avstånden. Den exceptionellt hårda vargavintern 1708–1709 – den kallaste i Europa på över 500 år – decimerade de svenska leden skoningslöst. När armén slutligen belägrade fästningen Poltava vid floden Vorskla, i väntan på att tvinga ryssarna till ett avgörande slag, var trupperna hungriga, utmattade och i desperat behov av underhåll.
Förintelsen vid redutterna
Drabbningen inleddes i gryningen och präglades omedelbart av motgångar för svenskarna. Karl XII hade skadats svårt i foten dagar innan och tvingades överlåta befälet till fältmarskalk Rehnskiöld. Bristerna i ledning och kommunikation blev förödande. Medan delar av den svenska armén passerade det ryska skanssystemet (redutterna), blev generalmajor Roos och en tredjedel av infanteriet isolerade och nermald. När huvudarméerna slutligen drabbade samman på slagfältet möttes 4 000 svenska infanterister av 22 000 ryska soldater uppbackade av ett förkrossande artilleri. Den svenska linjen brast, kavalleriet hann inte formera sig, och armén blev omringad. Drakens bett, som medaljen så åskådligt visar, var ett faktum; trupperna slets fullkomligt sönder.
Slaget blev en oöverträffad militär katastrof. Medan Karl XII och hetmanen Ivan Mazepa lyckades fly söderut över Dnjepr med en liten eskort mot det Osmanska riket, tvingades resten av armén kapitulera vid Perevolotjna några dagar senare. Tsar Peter I firade sin seger med en storslagen bankett på slagfältet, där han storsint men triumferande skålade för de tillfångatagna svenska generalerna som sina "lärare i krigskonst". Därefter skickades tusentals svenskar ut på den långa, mörka marschen mot fångenskapen i Sibirien.
Wermuths extremt sällsynta medalj från 1709 är befriad från all diplomatisk finess – den är segrarens ohämmade hån över den slagne. Bilden av det försvarslösa djuret i sitt näste speglar hur den fruktade karolinska armén krossades långt hemifrån, i ett främmande landskap de inte kunde bemästra. För samlaren och historikern utgör medaljen ett konkret bevis på det maktvakuum som uppstod och snabbt fylldes av Ryssland. Den är ett i silver slaget sorgebrev över den dag då den svenska stormaktsdrömmen slutgiltigt förblödde på den ukrainska stäppen.