Freden i Köpenhamn 1660 - Guds hand, med rättvisans svärd, hugger av den svenska kungens giriga hand som sträcker sig efter den danska kronan

Frederik III, 1648–1670 - Freden i Köpenhamn 1660
En dramatisk illustration där Guds hand, med rättvisans svärd, hugger av den svenska kungen (Karl X Gustavs) giriga hand som sträcker sig efter den danska kronan. G 107, Ossbahr 26b, JS 302, MEM 11.440. Silvermedaljen består av två sammanfogade brakteatpräglingar av åt-respektive frånsida och har en gång varit buren som ett hederstecken. 

Efter tåget över stora bält och den för Danmark förödande och förnedrande freden i Roskilde den 26 februari 1658, tycktes Sveriges position i regionen vara ohotad. Men som historien har visat gång på gång så lägger förnedrande fredsuppgörelser grunden för nya krig och mycket riktigt bröt krig ut igen redan i juni samma år. Detta senare kriget är även känt som Karl X Gustavs andra danska krig. Efter krig följer fred och pånytt samlades parterna i Köpenhamn och bekräftade där fredsfördraget från Roskilde 1658, med undantaget att Sverige överlämnade Trondheims län och Bornholm, i utbyte mot 18 gods i Skåne, de så kallade Bornholms vederlagsgods, till den svenska kronan. Dessutom blev ön Ven, som hade förblivit dansk efter freden i Roskilde, men ockuperades av svenska trupper samma år, nu officiellt svensk enligt Köpenhamnsfreden. Därmed fastställdes de nuvarande gränserna mellan länderna. Sverige blev även tvunget att acceptera närvaron av främmande flottor i Östersjön.

Men återigen var missnöjet stort över fredsuppgörelsen vilket snart ledde fram till nästa förödande krig mellan Sverige och Danmark, nämligen det så kallade Skånska kriget. Kriget utlöstes av Sveriges deltagande i det fransk-nederländska kriget, där Sverige hade ingått en allians med Frankrike mot flera europeiska länder. De Förenade Nederländerna, som blev angripna av Frankrike, vände sig till Danmark-Norge för hjälp. Efter viss tvekan beslutade kung Kristian V att inleda en invasion av Skåneland år 1676, samtidigt som de svenska trupperna var upptagna med ett fälttåg mot Brandenburg. Denna invasion av Skåne sammanlänkades med en norsk front, kallad Gyldenløvefejden, vilket tvingade de svenska försvararna att hantera ett tvåfrontskrig utöver sina konflikter i det tysk-romerska riket. Det danska målet var att återerövra Skåneland, som hade överlämnats till Sverige i enlighet med freden i Roskilde efter Karl X Gustavs danska krig. Danskarna uppnådde inledande framgångar i sitt fälttåg, men dessa framsteg hindrades senare av kung Karl XI:s motoffensiv.