Urho Kekkonen (1900–1986) 75 år 1975 - En maktfaktor i finländsk politik
Urho Kekkonen (1900–1986) 75 år 1975
Silver, 76.47g, 50mm, utgiven av Sporrong med randinskrift av tillverkare, nummer och silver- och årtalsstämplar: "0307.1000, SPORRONG 925 X7". Kvalitet 01/0
Åtsida
Motivet utgörs av Urho Kekkonens vänstervända profilporträtt i en kraftfull och djupt präglad relief. Hans ansiktsdrag och karaktäristiska glasögon framträder tydligt i det modernistiska utförandet. I fältet till höger om halsen är inskriptionen "URHO / KEKKONEN / 1975" placerad i tre rader.
Frånsida
Frånsidan avbildar en man och en häst med huvudet uppåtvänt. Motivet är utfört i en abstrakt och stiliserad skulptural komposition. Längs randen återfinns den graverade randinskriften med uppgifter om tillverkare, serienummer samt officiella stämplar: "0307.1000, SPORRONG 925 X7".
En maktfaktor i finländsk politik
Urho Kaleva Kekkonen (född 3 september 1900, död 31 augusti 1986) var en finländsk politiker som tjänstgjorde som Finlands åttonde president. Han var landets längst sittande president med en ämbetstid som sträckte sig från 1956 till 1982. Denna specifika medalj är utgiven med anledning av Kekkonens 75-årsdag. Kekkonen kom från Agrarförbundet (senare Centern) och dominerade den finländska politiken under totalt 31 år. Genom att samla på sig en stor mängd makt vann han sina senare val med mycket liten opposition, vilket har lett till att han ofta har klassificerats som en autokrat. Hans uppfattade autokrati, hans "söndra och härska"-attityd i inrikespolitiken och avsaknaden av en genuin politisk opposition försvagade den finländska demokratin avsevärt under hans tid vid makten.
Utrikespolitik och karriärens höjdpunkt
Som statschef fortsatte Kekkonen sin företrädare Juho Kusti Paasikivis politik av "aktiv neutralitet", en linje som kom att kallas för Paasikivi-Kekkonen-doktrinen. Denna utrikespolitik innebar att Finland skulle behålla sin självständighet och samtidigt upprätthålla goda relationer samt omfattande handel med medlemsländer i både Nato och Warszawapakten.
År 1975, samma år som medaljen präglades, betraktas som det absoluta toppåret i Kekkonens karriär. Under detta år stod han som värd för Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) i Helsingfors. Han lyckades dessutom lösa en inrikespolitisk kris genom att, framför tv-kamerorna, pressa partiledarna till att ansluta sig till en ny "folkfrontsregering". Kekkonen valdes till sin fjärde och sista mandatperiod 1978 med en överväldigande marginal. Hans hälsa och mentala förmågor försämrades dock synbart därefter, vilket tvingade honom att lämna in sin avskedsansökan i slutet av 1981 och dra sig tillbaka från politiken.
Silver, 76.47g, 50mm, utgiven av Sporrong med randinskrift av tillverkare, nummer och silver- och årtalsstämplar: "0307.1000, SPORRONG 925 X7". Kvalitet 01/0
Åtsida
Motivet utgörs av Urho Kekkonens vänstervända profilporträtt i en kraftfull och djupt präglad relief. Hans ansiktsdrag och karaktäristiska glasögon framträder tydligt i det modernistiska utförandet. I fältet till höger om halsen är inskriptionen "URHO / KEKKONEN / 1975" placerad i tre rader.
Frånsida
Frånsidan avbildar en man och en häst med huvudet uppåtvänt. Motivet är utfört i en abstrakt och stiliserad skulptural komposition. Längs randen återfinns den graverade randinskriften med uppgifter om tillverkare, serienummer samt officiella stämplar: "0307.1000, SPORRONG 925 X7".
En maktfaktor i finländsk politik
Urho Kaleva Kekkonen (född 3 september 1900, död 31 augusti 1986) var en finländsk politiker som tjänstgjorde som Finlands åttonde president. Han var landets längst sittande president med en ämbetstid som sträckte sig från 1956 till 1982. Denna specifika medalj är utgiven med anledning av Kekkonens 75-årsdag. Kekkonen kom från Agrarförbundet (senare Centern) och dominerade den finländska politiken under totalt 31 år. Genom att samla på sig en stor mängd makt vann han sina senare val med mycket liten opposition, vilket har lett till att han ofta har klassificerats som en autokrat. Hans uppfattade autokrati, hans "söndra och härska"-attityd i inrikespolitiken och avsaknaden av en genuin politisk opposition försvagade den finländska demokratin avsevärt under hans tid vid makten.
Utrikespolitik och karriärens höjdpunkt
Som statschef fortsatte Kekkonen sin företrädare Juho Kusti Paasikivis politik av "aktiv neutralitet", en linje som kom att kallas för Paasikivi-Kekkonen-doktrinen. Denna utrikespolitik innebar att Finland skulle behålla sin självständighet och samtidigt upprätthålla goda relationer samt omfattande handel med medlemsländer i både Nato och Warszawapakten.
År 1975, samma år som medaljen präglades, betraktas som det absoluta toppåret i Kekkonens karriär. Under detta år stod han som värd för Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) i Helsingfors. Han lyckades dessutom lösa en inrikespolitisk kris genom att, framför tv-kamerorna, pressa partiledarna till att ansluta sig till en ny "folkfrontsregering". Kekkonen valdes till sin fjärde och sista mandatperiod 1978 med en överväldigande marginal. Hans hälsa och mentala förmågor försämrades dock synbart därefter, vilket tvingade honom att lämna in sin avskedsansökan i slutet av 1981 och dra sig tillbaka från politiken.